Ewacarins Blogg

Det här inlägget kommer att handla om ett radioprogram vilket fanns i etern då jag var ung. Programmet hette 

"Tio i topp startades som Melodiradions svar på RadioNords lista Topp 20+10. Där fick lyssnarna brevledes rösta på låtar, men i Tio i topp användes en annan metod. Omröstningen skedde genom besök i olika städer och gick ut i direktsändning på lördagseftermiddagar kl 15.00. Ungdomar fick trycka på så kallade mentometerknappar, och en ljudillustration gick ut i radioapparaterna, ett smattrande ljud som många trodde kom från själva röstknapparna men ljudet kom från en batteridriven leksakskulspruta som Carl-Eiwar skötte. Från början fanns juryn i två städer, där Stockholm var stående juryort.

 

En timme innan programmet gick ut i radio fick juryn lyssna på tio nya låtar. Av dessa röstades fem låtar fram vilka sedan utmanade de tio som låg på listan. De 15 låtar som var kvar spelades upp i programmet, och publiken fick genom sina mentometerknappar först rösta på vilka låtar som skulle åka ur listan. Till sist spelades de tio låtar som varit mest omtyckta och publiken hade nu att rösta på en enda låt, fast eftersom det inte fanns någon som helst möjlighet att kontrollera så var det säkerligen många som röstade på flera låtar som de gillade".(Källa Wikipedia)

 

"När jag var i tonåren lånade jag en solstol och så hade mormor en transistorradio, sådana som bara finns på bilder numera.  Någon fällde upp solstolen och såg att den var riktigt uppfälld, så ingen olycka kunde hända. Sedan sattes stolen mitt på gräsmattan och bredvid solstolen placerades ett litet bord som jag kunde ha den kära radion på och kanhända också ett nummer av flickjournalen eller husmodern. Jag lyssnade alltid på Sommarpratarna på vardagarna samt söndagarna. Redan då var jag intresserad av författarskap. På lördagarna klockan 15.00 dånade tio-i-topp med Pekka Langer ut över nejden. Jag höjde volymen när Beatles tog första platsen.

 

Där satt jag i en minimal bikini och bara solade och drömde mig bort en stund. Det var tur att morfar hade en tät häck runt om. Ljudisolerad var trädgården inte, men ingen sade något. Idag tycker jag synd om grannarna, men just då gällde bara Beatles. När jag kom upp i de övre tonåren solade jag och bakom solglasögonen drömde jag om min första kärlek. Åh, ljuva ungdom var blev du av"?(Ur min egen text:"Mitt älskade Snårestad")

 

/Ec