/
KROPP OCH SJÄL /
KVALITETSTID
Åh, vad jag är trött på att jämt och ständigt ha minipauser eller ta vara på guldkornen i tillvaron eller rättare sagt i min vardag. Är så trött att vara alltid "på pass" att ändra mina planer för dagen. Nu i juli när så många har semester känns det extra tungt att inte hinna med vad jag drömt om på morgonen, när jag sitter där i sängen för att morgna mig alldeles ensam. Den stunden som jag har innan jag stiger upp och möter en ny dag. Undrar ibland om dessa stunder kan gå in under beteckningen kvalitetstid. Kanske, kanske inte...
År 2009 skrev jag en text vilken jag gärna vill citera delar ur:
"En psykolog ansåg häromåret att varje individ har rätt till två timmars kvalitetstid per dag för att orka med resten av dygnet. Dessa timmar skulle vi ägna oss åt precis vad som helst. Läsa en bok, stavgång, träffa någon vän att fika med, eller lägga sig i ett hett bad. Hur många av oss kan avsätta två timmar varje dag till oss själva? Jag skulle säga att det inte är många som kan unna sig den lyxen, även om den tiden är viktig. Ofta inträffar något oförutsett, som gör att vi är tvungna att ta tag i saker istället för den där romanen man skulle vilja fortsätta läsa i badet.
Kvalitetstiden har en förmåga att minska, hur goda föresatser vi än har. När det äntligen är tyst – när eventuella barn sover – och vi längtar efter att göra något med den här stunden. Då är vi så trötta, så att vi somnar på stört. Säg: Räknas sömn som kvalitetstid?
Kvalitetstid har fått en annan innebörd för mig. De stunder jag kan få vara alldeles ensam med mina tankar och funderingar, eller då jag ser en film eller bara gör vad som faller mig in just då, är så sköna. Mitt behov av att få vara ensam har ökat genom åren. Det är svårt att lösa på ett adekvat sätt, då jag behöver så mycket praktisk hjälp som jag gör för att fungera i vardagen.(Ur min egen text "Att unna sig kvalitetstid")
Jag småler när jag läser två timmar per dag och kommer att tänka på att i mitt senaste beslut från Försäkringskassan står det något lustigt om man kan se det med glimten i ögat.Där står det: Att de har beslutat att jag kan kommunicera, med allt som det innebär, en timme per dag. Hur tänker experterna egentligen. Själv anser jag att det inte går att mäta sådant i tid. Men som jag tänker: Mitt skrivande sades inget om och det är tur det trots att det är också en form av kommunikation att blogga eller att vara aktiv på sociala medier. Alltså kan jag alltid gå in till min dator för att blogga, när jag har avverkat min timme till kommunikation per dag. Än så länge kan jag ägna mig åt mitt skrivande hur mycket jag hinner och orkar. Det är väl tur det...
/Ec