/
Allmänt /
DEN 20:E DECEMBER 2004
Idag är det den 20:e december på nytt. Den här dagen kommer jag alltid att minnas. I år är det 15 år sedan min styvmamma ringde mig och berättade att min pappa "passed away". Vi barn visste ingenting om hans cancer. När pappa med fru var hemma i Sverige våren 2004 fick jag en känsla av att det var den allra sista gången vi såg varandra. Då vi sagt "hej då" och jag stod i hallen, så vände pappa sig om och ville ta in ögonblicket.
December blir aldrig som tidigare.Jag känner en tomhet inom mig som inte går att fylla med någonting. En tomhet som jag måste lära mig att leva med. Inom mig vet jag, att livet inte varar för evigt. Vetskapen gör det inte lättare att förstå. Känslor tar ingen hänsyn till den logiska insikten.
Visst har jag rött och guld i min lägenhet
Men det gnistar och glimmar inte lika mycket som hemma
Allt tar slut en dag - det är bara så
Ingen vet när det ska hända
Men alla vackra minnen finns kvar
Saknaden är stor
En tår faller på min kind
Jag kommer att tända ett ljus för dig
(Ur min egen dikt från år 2015)
Du pappa, du kanske ler var du nu är, om du ser min lille gran. Okej då, du gjorde ett bättre jobb hemma, men jag gjorde så gott jag kunde inför Nobeldagen. Jo jag minns att du kläde vår gran den 23;e december, men jag vill ha min högra hand till hjälp. Kan du förstå att hon har varit här i tjugo år?
Pappa, tack för just du blev min pappa. Jag kommer alltid att älska dig!
/Ec
Jättefin text, pappa är nog stolt över dig det ska du veta 🙏👍