FILMTIPS NUMMER 2 2020
Mitt filmtips nummer två för i år en amerikansk Drama-Komedi film från hösten 2015. Orginaltiteln är "The Intern"("Erfarenhet åldras inte".) DvD;n hade premiär den 15e februari 2016. Filmens längd är två timmar och en minut. Regissören är Nancy Meyers. I huvudrollerna märks bland andra: Andrew Rannells, Anders Holm, Anne Hathaway och Robert De Niro.
Handlingen:
"Filmen handlar om 70-årige Ben som är pensionär och änkling. Han tycker det är jättetråkigt att inte jobba, han saknar pulsen och den intellektuella utmaningen. Så dyker en chans upp att återgå till arbetslivet. Ett ungt e-handelsföretag - med mycket driven ung kvinnlig grundare/chef - söker seniora praktikanter. Ben blir utvald och får gå på intervju.
Mycket roligt att se/höra de unga rekryterarnas frågor till 70-årige Ben. Även om man har avklarad PA-utbildning - hur mycket "erfarenhet" har man som 28-30-årig när det gäller att intervjua seniorer som jobbat 30-40 år och fortfarande har mycket att ge?"( Källa: CVhjälpen.nu)
Något ur Jake Bolins recension från den 7e oktober 2015:
"The Intern” är skriven och regisserad av romcom-drottningen Nancy Meyers, som ofta gör filmer där människor i övre medelåldern dras in i komplicerade kärleksrelationer. Någon gång har det gått helt åt skogen – ”Vad kvinnor vill ha” med Mel Gibson är det mest horribla exemplet – men Meyers filmer är överlag harmlösa, fåniga och i grunden livsbejakande och inkluderande bagateller som säkerligen uppfyller ett marknadsbehov i det åldersfixerade Hollywood.
”The Intern” låter Meyers en fyrtiotalist stå i centrum, och idén att göra en film om en sjuttioårig änkling som börjar praktisera på ett ungt, hippt klädföretag istället för att sitta hemma och samla damm och läsa begravningsannonserna är naturligtvis sympatisk. Fast nu bedömer man ju sällan film efter ansatsen, och utöver den har ”The Intern” bara den fungerande kemin mellan Robert De Niro och Anne Hathaway att anföra som förmildrande omständighet. Och det räcker icke.
Ofrivillig och bisarr humor av den här typen är dock inte utmärkande för ”The Intern”, som hellre förödmjukar sina skådespelare och sin publik med andra dumheter. Det är provocerande forcerat, gränslöst sentimentalt och ibland direkt vämjeligt. Feelgood-cynism av den allra värsta sorten". (Källa Moviezine)
Jag skulle gärna ha haft den här DvD:n i mitt filmbibliotek. Den är en sådan fredagsfilm som man gärna ser efter arbetsveckans slut. Lite småmysig och okomplicerad.
/Ec