/
Allmänt /
MEDMÄNSKLIG ATTITYD
När jag ser ut genom fönstret, är det grått, blåsigt och regnigt. Det får mig att längta bort en smula. Så tänker jag på höstkvällarna för längesedan, då jag var på hemväg i en taxibuss efter jobbet på en av landets akutmottagningar. Ibland hade jag haft det stressigt och tungt, medan vissa gånger inte alls något att göra än att gå ner till kiosken och köpa choklad och en burk Coca-Cola till min läkare. Detta levde han på under sina arbetspass.
Ibland hände det att jag nästan somnade på hemvägen om bussen inte hade fel på värmesystemet. Jag minns att jag ibland fick en kudde och att du även lånade mig din jacka . Du var alltid så rar mot mig. De kvällar då någon hade avlidit på jobb, fick du låna mig din axel
Om jag hade haft ett mindre arbetsamt pass var jag inte särskilt trött utan då kunde vi småprata så gått det nu gick, utan att du körde av vägen eller körde förbi någon gata. Du, vad pratade vi egentligen om? Jag har bara vissa minnesfragment. Det kunde gälla dagens händelser i stort och smått.
Jag minns också att du undrade ganska mycket över mitt funktionshinder. Det tyckte jag var konstigt att du var seriöst vetgirig. Jag svarade dig så ärligt jag tordes. När det gått en tid, märkte jag att du såg på mig som vem som helst. Då såg du inte funktionshindret.
Minns inte som sagt vad vi pratade om, men jag minns alla dina rörelser. Du fick mig att leva. Tycka att livet kunde vara ganska OK fast man har ett svårt funktionshinder. Du kom in i mitt liv kort efter mammas bortgång som var svår att komma över. Jag skulle kunna tro att min mamma sänt dig för att hjälpa mig över min sorg.
Där i taxibussen satt vi ofta och lyssnade till klassisk musik. Ibland fick jag åka med dig, för jag hade oftast ingen brådska hem. Där i taxibussen ingöt du mod och kraft i mig. Du sa ofta att jag skulle lita på mig själv, för jag kunde mer än vad jag trodde.
Idag, många år senare, när vi har strålat samman på nytt, får vi ofta pussla med tider för att kunna ses några timmar då och då. Livet är ett annat idag, När man är ung, så är det mer intensivt.
Jag vet att jag kan visa alla mina sidor för dig och ändå bli omtyckt och tröstad. Det är sådant som värmer en frusen själ.
Av Ewacarin Holmqvist
Du skriver så fint och klokt!