/ KÅSERIER/NOVELLER /

EN RELATIONSNOVELL I REPRIS - DEL 1 -

 
 Ikväll publicerar jag första delen av en novell som var min första år 2014 och som är mitt skötebarn. Jag låter den förbli min, alltså tänker jag inte tävla med den någon mer gång. Då jag gjorde det, kom jag med i andra urvalet på 75 st. Skälet till att jag inte vill tävla med den är att jag vill så gärna skriva en fortsättning, men tiden krävs något som jag inte har just nu:
 

Det är fredagskväll i Stockholm. Klockan är snart 18.30. Det är i slutet av september och det börjar redan skymma. Regnet hänger i luften och på marken har trädens löv fallit. Alexandra Mc Scott vandrar från stadshuset till lägenheten på Hantverkargatan. Hon knäpper sin tunna mörkröda poplinkappa, lägger den långa vita sjalen med guldstänk utanpå kappan. Alexandra småfryser där hon går. Hon är trött efter en arbetsam vecka. Det är skönt att det är fredag.

Hon stannar till och tar sin post i entrén. Det ser inte ut att vara något viktigt, bara en mängd reklam. När ska jag bli färdig att sätta upp en lapp med Ingen reklam Tack, tänker Alexandra, så jag slipper gå upp och ner med den, för jag läser den aldrig ändå. Det räcker med reklamen som finns i vissa tevekanaler. Mödosamt fortsätter hon upp till lägenheten. Varför skulle min faster bo högst upp, i ett hus utan hiss. Å andra sidan valde faster Ellen ett vackert område att bo i med både utsikt mot en park och mot det vackra Norrmälarstrand med sitt vatten. När Alexandra tittar ut genom sitt vardagsrumsfönster kan hon se gångstråket och det lilla caféet som ligger mitt ute i vattnet. Så här års ligger det naturligtvis öde, men under vår och sommar är det fullt med folk där.

Alexandra Mc Scott låser upp ytterdörren. På hallbyrån ligger det slängt en hårborste, en handväska och en halsduk som tillhör dottern Anna. Alexandra suckar: När ska hon lära sig gå upp i tid, så hon hinner plocka undan.

Själv tar hon av sina vita boots och sätter dem i skostället i hallen. Därefter knäpper hon upp sin kappa, tar av den och hänger in den i hallgarderoben. Det brukar hon göra varje fredag. När Alexandra har klätt av sig ytterkläderna, låser hon dörren. Den lilla posten lägger hon på diskbänken i köket. 

Alexandra går och tänder sina smålampor i lägenheten. De sprider ett behagligt sken i våningen Efter en stund känner hon sig lite hungrig, men hon orkar inte laga någon middag så här dags. När hon tänker efter så inser hon att hon inte hann äta någon lunch. Så här års är det stressigt på tidningen och det finns en del medarbetare som är hemma för vård av barn.

Om tio dagar åker hon till Chicago för att träffa Oprah Winfrey för att få en del uppslag, nu när tidningen även ska ha en egen bokklubb. Kanske skulle hon kunna bo hos Robert i Appleton Wisconsin. Numera finns det flygplats där, så det är lätt att ta sig mellan Chicago och Appleton under dagen. Nåväl, hon får se.  

Nu är det fortfarande fredag och hon är ledig en hel helg. Hon tog inte med sig en mängd arbete hem idag, som hon så ofta gör under helgerna. Trots att hon är ensam och mycket väl kunde få gjort lite av allt som hon behöver, så lät Alexandra det ligga kvar på månadsmagasinet Kvinnors Livsstil som hon är VD för. Under den här weekenden vill hon få egen tid och fundera över ett och annat i sitt liv. Särbon Lars är och jagar och Anna skulle ha en helg tillsammans med tjejerna. Det var i alla fall vad hon sade till Alexandra i går kväll.

Ute i köket öppnar Mc Scott kylen för att se om hon har något som hon kan äta. Hon blir minst sagt förvånad för där inne får hon se en presentkorg från ostaffären i saluhallen på Östermalmstorg. I korgen finns även en flaska av hennes favoritvin Bricco Quaglia. Hon ser ett kort som är nedstucket i korgen. Alexandra tar upp det och läser: ” Ha nu en skön helg och njut av den här korgens innehåll i ett varmt bad. Puss Din Lars.” Först blir Alexandra glad över omtanken, men sedan lite irriterad över hans företagsamhet. Inom sig tänker hon: Varför gjorde han detta? Vi kom ju överens om att vi skulle tänka på vår relation på vart sitt håll under hans jaktdagar.

 

 

© 2014 Ewacarin Holmqvist

mitt skrivande