/ BLOGGBLAD 2020 /

BLOGGBLAD NUMMER 10 2018

Min egen bild december 2017
 
Så är vi inne i den sista månaden för år 2018. - Julmånaden - Redan har Första Advent varit. Hos mig sprider ett behagligt ljus lite varstans i lägenheten. Tycker mycket om veckorna före jul trots all stress vilken finns omkring mig. Jag vet inte hur många som pratar om alla "måsten" de ska hinna med. För ett antal år sedan skrev jag en text som just behandlar det här fenomenet. Jag kallade texten "Det lackar mot jul i folkhemmet". Här citerar jag delar av min text:

"Så var det dags på nytt! Veckan före första advent tycks Sveriges kvinnor få en sorts städnoja, som vi har sett våra mormödrar och mödrar drabbas av vid den här tiden på året. Detta till trots att de flesta kvinnor arbetar hel- eller deltid idag. Det är ett lustigt fenomen! Det fejas och putsas i varje vrå i folkhemmet. Det hängs upp gardiner som vi knappast hittar, för de blev uppslängda i någon garderob i januari. Vi hänger upp adventsstjärnor eller sätter elektriska adventsstakar i våra fönster på samma sätt som vi såg våra mödrar göra när vi var barn. Det är mycket noga att just den ljusstaken står där den alltid brukar. Julen är en högtid som har tusen traditioner från barndomen. Traditioner som vi tar med oss när vi flyttar hemifrån och får ett eget hem. Dessa blandas gärna upp med nya, som blir till våra barns seder från barndomen.....

"Själv tycker jag att adventstiden är behaglig trots att de flesta av oss har tusen järn i elden. Det är julkonserter, luciakaffe, julbord, julmarknader här och där och julfester på dagis eller skolor. Ändå blir jag lugn inombords paradoxalt nog. Det är som om alla ljus skapar en harmoni. I varje stuga och slott luktar det så gott av glögg, pepparkakor och apelsiner med nejlikor. I varje hem är det julstök och alla får hjälpa till. För min del blir jag mycket nostalgisk när jag ser det första ljuset tändas eller då jag hör julvisan Låtmigfåtändaettljuseller Jul, strålandejul. Då kommer det gärna en tår från ögonvrån". (Ur min egen text)

Idag har jag bakat en del. Nu återstår mormors hasselnötkaka, men den väntar jag med till julveckan. Mormor hade en tradition som jag saknar: Julafton har jag namnsdag. Mormor hade skickat med oss ett extra paket till mig som jag fick öppna på julaftonsmorgon. I det låg alltid ett häfte porto plus en hel nötkaka vilken jag skulle bjuda min familj på under förmiddagen. Mormor uttryckte varje år att större delen av kakan var min. Kära lilla mormor: Åh, vad jag saknar dig, men jag är glad för alla vackra minnen jag har fått. Minnena som är alldeles mina egna.

I mina fönster står adventsljusstakar. De som skimrar så fint, när det är mörkt och som passar så perfekt i detta rum. Ändå är jag starkt medveten om att julen aldrig blir som en gång för länge sedan, då livet var ljust och julljusen glimmade på ett annat sätt än idag. Då det fanns en annan värme mellan de flesta människor och prylar inte betydde allt. Ack ja. jag som är ett fun av livet, försöker att göra det bästa av nuläget. Hoppas att jag lyckas!

 

 /Ec

 

 

 

Jul / hos mig / minnesspår