/ Allmänt /

DECEMBER - INGEN HARMONISK MÅNAD -

Bild: Google
 
Det är decemberkväll hos mig. Jag hör hur regnet smattrar på fönsterrutan till mitt sovrum. Allt är tyst och stilla. December år 2018 kommer alltid att vara inristad i mitt hjärta och i min själ som den mest märkliga och omänniskliga månad jag har upplevt. Vårt land som byggt på trygghet, soldaritet och demokrati så långe jag kan minnas. De orden tycks inte ha något värde längre. En mamma med sin lille son på snart tre år fick en obehaglig julklapp i förtid. Efter sju och ett halvt år kommer hon och sonen att lämna Sverige inom 30 dagar. Kvinnan har jobbat hårt, klarat sig själv och skaffat sig vänner, Hennes lille son har gått på förskola och dessutom har han fått anknytning till min allra bästa vän. Vad ska han tro och reagera när han får lämna landet. Barn har också känslor fast de är små.. Min seprationsångest grundades vid hans ålder, därför vet jag hur det är när man rycks bort för någon som betyder mycket för ett barn. Jag fryser inom mig och just före jul. Har kvinnan väntat så länge, så kunde myndigheten väntat några veckor ytterligare tycker jag Jag skäms för att vara svensk!
 
"Jag går av och an i lägenheten. Kan inte företa mig något. Går till datorn och försöker skriva.  Efter en stund inser jag att det inte går att formulera i ord på ett blad den enorma saknad jag har inom mig. Det blir bara tomma ord. Saknaden känns och gör så ont just nu. " ( Ur min egen text Döden kom på beök)
 
Jag är uppvuxen i ett hem där traditioner var viktiga och där vi hade trygghet gentemot varandra. I ett hem där vi respekterade och tog hänsyn till andra människor. Kort sagt: Ett harmoniskt hem! Vår jul började redan i slutet av november. Då var det slakten och jubaket hemma hos mormor och morfar. Jag minns hur gott det luktade av nybakat bröd, pepparkakor etc.
 
"Julmånaden är inte längre så full av glitter och förväntan som den ska vara. Allt ljus och värme som fanns förr har slocknat. Nu känner jag en tomhet inom mig som inte går att fylla med någonting. En tomhet som jag måste lära mig att leva med. Inom mig vet jag, att livet inte varar för evigt. Vetskapen gör det inte lättare att förstå. Känslor tar ingen hänsyn till den logiska insikten.
 
 
Jag minns så väl pappas telefonsamtal som kom från en annan kontinent. Hans fråga varje gång: Hur är det idag? Jag säger att jag skulle precis ringa. Så talar vi med varandra en stund om stort och smått i livet. Ingen av oss kan ana att våra samtal snart är räknade. Mycket snart ska de samtalen bli ljusa minnen för mig.
 
December tycks förbli en mörk månad, trots alla ljus som lyser omkring oss. Eller så brinner de just för oss och påminner oss om att efter skymningsljus kommer så småningom alltid gryningsljus".(Döden kom på besök)

I morgon är en annan dag. Då planerar jag att klä min gran och sätta en liten ljusslinga i en kruka med grane samt knyta röda sidenrosetter. Hoppas det blir smakfullt. Måste skingra tankarna på något.

 /Ec

 

  
Jul / Om Sverige / hos mig / minnesspår