/
Allmänt /
SÅ ÄR DET DAGS ATT SUMMERA ÅR 2018
Så är det så dags att snart ta farväl av året som har varit och välkomna ett nytt. Egentligen har jag svårt för avsked till något gammalt och vant. Alltså tycker jag inte alls om de sista dagarna på året. Dessutom är jag skotträdd eller rättare sagt så tål inte min skada höga och plötsliga ljud. Nyårsafton är för mig den värsta kväll på året. Den innebär inte fest i gala utan helst skulle jag vara naken, eftersom jag oftast kastar någon dryck över hela mig då en smällare hörs i vinternatten. Nåväl, jag brukar ha kläder på mig trots allt. Jag firar alltid nyårsafton hemma, men jag och min vän lagar god middag, dricker gott och lyssnar på "Ring klocka Ring" och därefter Abbas " Happy New Year". Under de senaste åren har jag vid tolvslaget ibland lyssnat på P1 där alla Sveriges domkyrkor ringer in det nya året. Stämningsfullt!
Hur blev då mitt år 2018? Kanske har det varit ett "mellanår" under vilket det inte har hänt så mycket i mitt liv och det är gott och väl, men lite trist tycker en människa som gillar fart och fläkt. Ändå måste jag tillstå att det med fart och fläkt har stannat upp. Jag undrar varför? Men så - plötsligt inser jag att jag inte är någon ungdom eller i medelåldern längre. Herregud, om ett och ett halvt år fyller jag 70 år. Jag är ju i nerför backen i livet. Ärligt talat skrämmer det mig, men samtidigt så får det inte hindra mig att vara nyfiken som jag alltid har varit. Nyfiken på vad som döljer sig bakom nästa hörn och om jag kan leva som jag alltid har haft förmånen att göra trots att en barnmorska tappade mig i golvet bara tre minuter efter att jag fått se världens ljus. Nåväl, hon förstörde inte så mycket av min tankeförmåga tack och lov. Även om jag ibland undrar vad det hade varit bäst. Sådana funderingar har jag sällan, men självklart finns dem inom mig. Som ni vet är jag ett "fun av livet och det driver mig framåt.
Hälsan: Sedan år 2014 har jag haft sämre hälsa än tidigare, med två magoperationer vilka utlöste min psoriasis med allt vad den innebär med olika salvor, spray och plåster. Min form av psoriasis innebär att jag har ständig klåda. Värst är det på min ena skinka och i mitt ryggslut. Sedan i mars i år har jag återgått till mina Humira injektioner var fjorton dag. Trots att jag har numera en sämre och en bättre vecka, så vill jag säga att jag kan leva som jag vill med hjälp av Humiran. För två år sedan genomgick jag min andra bukoperation som innebar att jag hade en fistel i magen som läckte. I två år höll jag på att byta förband dagligen, men i höstas friskförklarades jag av min kirurg. Då hade fisteln själv läkt sig. Det var ett steg i rätt riktning.
Mitt arbetsledarskap: Det har varit ett turbulent år vad gäller min vardag med allt vad det innebär. Jag är som ni vet " chef" för min personal som idag består av åtta ordinarier och ett antal vikarier. För min del är det ett seriöst och ytterst noggrant arbete som ska skötas till punkt och prickar. Jag har svårt att uppskatta hur mycket tid jag lägger på att få min vardag att fungera.Det varierar från vecka till vecka. I mina uppgifter som arbetsledare ingår att hålla intervjuer, bredvidgångar, schemaläggning, ordna ersättare vid sjukdom/semester och diverse samtal med personalen. År 2018 har jag haft flera nyrekryteringar därför mer arbete. Jag är ett kontrollfreak, så jag har mycket svårt att lämna saker ifrån mig som är inte korrekta, men under det året som gått har jag tänkt att jag skulle släppa lite på kontrollen, för jag upplever ibland att det här med min vardag tar mycket tid.Svårt! Min vardag är som den är och det har den alltid varit. Har ju en av mina assistenter som jag kallar "min högra hand" som hjälper mig med det matematiska ( Jag är inte något mattesnille) Tack snälla, att du finns. Vi är ett bra teamwork. Någon gång emellanåt önskar jag att dygnet hade haft fler timmar, så att jag hann med andra saker. Saker som känns viktiga och som jag brinner för. Måste tillstå att jag har ett bra liv - jag kan bo i egen lägenhet med min katt och göra mina egna val. Vet ju vad alternativet varit och det vore inte så trevligt. Under den senaste tiden har jag tillåtit mig att vara ledig under weekends och storhelger. Det känns bra och då hinner jag att hämta lite kraft plus göra det jag vill!
Mitt skrivande: Jag skulle önska av hela mitt hjärta att jag hade fått klart mitt projekt under år 2018, men det har inte blivit så tyvärr. Det kommer alltid saker emellan - Eller så är jag för trött för att sätta mig ner och fixa med en text - Jag hoppas på att år 2019 kommer att vara lugnare och att jag kommer att må bra, så jag kan ägna mig åt att färdigställa mitt projekt, vilket jag sedan tänker skicka till olika bokförlag och se vad det ger. Det hade varit trevligt att få sin bok utgiven till ens 70årsdag. Jag vet att jag inte är någon ny Moyes men ändå.Man måste få lov att drömma eller hoppas som loppan... Min blogg kommer alltid att finnas, hur mycket jag har runt mig så har jag tid för den och för er. Det är en slags terapi för mig
Till slut önskar jag er alla Ett Gott Slut! Var rädda om er!
/Ec