/
KROPP OCH SJÄL /
BLOGGBLAD NUMMER 1 2018
Den här tisdagen är inte min dag. Varför vet jag inte! Det är så ibland att jag faller ner i mörka gropar, trots att jag nu börjar på en förändring då det gäller min vardag. Jag skulle också tillåta mig att ha ytterligare en veckas ledighet under vilken jag skulle unna mig saker som jag vill göra ensam eller tillsammans med någon. Sådant som att gå ner i city utan stress. Ordna lite här hemma, så jag känner att jag har rent och snyggt! Putsa mina fönster utvändigt, för de ser för gräsliga ut. De är inte putsade sedan november i fjor och det har regnat och blåst mycket sedan dess. Mitt badrumsskåp behöver nog också en uppfräshning!
Om sanningen ska fram, så skulle jag höra med fastighetsbolaget om jag inte kan få en "normal renovering" Jag har bott i samma lägenhet sedan 1997! Det är inte tal om någon "lyx renovering". Kanske kunde jag maila förvaltaren under veckan. Han som lovade mig nya vitvaror i maj, men ännu har jag inte sett till ny kyl-och frys.De som finns har varit här sedan huset byggdes år 1973. Så det är på tiden! Snart skriver jag till programmet "sofias Änglar" och ber om hjälp med mitt kök och sovrum/arbetsrum. De har gjort vid vissa hyreslägenheter så...
Nu när assistansen håller på att reda upp sig, får inte min hälsa bli sämre. Skulle så gärna vilja njuta att min vardag löper på utan problem efter höstens tuffa jobb. Min fistel i bukhinnan är en aning öm, då jag tvättar av den och byter plåster cirka en gång per dygn. Det är bara vid berörning som den är öm. Jag har en sårspolningsvätska som har till uppgift att dra ut eventuella bakterier. Den vätskan ska jag ha på under en kvart före nytt plåster sätts på. Tycker att det är tidsödande. Är inte van vid sjukvård, men under de senaste åren har jag fått lära mig att det även finns sådana rutiner i mitt liv. Eftersom ömheten går över mitt i veckan och kommer tillbaka i början av veckan, så kanske det är läge att se över vissa rutiner i samband med plåsterbyten. Annars åker jag snart in på sjukhuset, något som jag är både orolig för och tycker är gräsligt jobbigt! I april ska jag ta ett beslut tillsammans med en läkare om hur vi ska göra med Herr Fistel som tydligen bor så bra hos mig. När det gäller sjukhus är jag sannerligen inte tuff! ...
Förutom att min fistel bråkar med mig då och då, så mår jag bra! Ser framåt nu och kanske kanske kommer jag att ha lite tid att skriva. Det vore helt underbart!
/Ec