Ewacarins Blogg - MITT 1897:E INLÄGG

2018-05-05 @ 16:30 / Allmänt /

MITT 1897:E INLÄGG

Vid lunchtid den första lördagen i maj 2018. Nu har försommaren kommit till mig och det är härligt! När jag skriver de här raderna lyser solen och det är 17 grader varmt. En liten vind märks! Jag kan ha mitt fönster i uterummet öppet och det är otroligt skönt. Jag vill sjunga "Glad såsom fågeln i morgonstunden, helsar jag våren i friska naturn, lärkan mig ropar och trasten i lunden, lärlan på åkern och orren i fur'n. Se hur de silfrade bäckarna små, hoppa och slå, hoppa och slå".".(Delar av första versen på vårsång eller Glad såsom fågeln som Herman Sätherberg skrev)

Det har varit en skön och behaglig förmiddag. Jag steg upp i sakta mak, vilket jag försöker göra på just lördagarna. När jag vaknar och sitter i min sköna ställning i sängen, så kommer min vän/assistent in med en mugg nybryggt kaffe. Tala om lyx och att han gör det för att han vill det. Enormt gulligt och omtänksamt! Efter det så kliver jag upp, bäddar och gör mig iordning, det vill säga tvättar av mig, klär på mig. ordnar till mitt hår efter natten. Sist men inte minst sprayade jag några droppar parfym. Så är jag färdig för att möta en ny dag med nya möjligheter. Under tiden som jag fixat till mig har det varit full aktivitet i köket, där min vän/assistent har gjort vad vi kallar en "plocktallrik" samt ett kokt ägg med sill bredvid. Den här morgonen fanns några kycklingrullader med memossallad i, Blå Castello med röda vindruvor samt en apelsin i bitar. När jag har ätit min tallrik, brukar jag avsluta min frukost med en mugg kaffe framför tv4:s Nyhetsmorgon. Idag var det Jesper Börjesson som höll i trådarna. Han hade bjudit in Annie Lööf som har skrivit en bok, "Sanningens ögonblick". I programmet var också Carl Bildt gäst. Det ar intressant att höra hans syn på världsläget. Det är så mycket som händer i världen just nu. I förmiddags hade jag tid att sitta och lyssna, vilket jag inte alltid har. Då är det oftast någon som frågar om något. Jag älskar mina lördagar och även till stor del mina söndagar. De är mina andningshål! Under de dagarna kan jag hämta kraft och energi.

Den femte maj 2005 startade jag min blogg. Det är 13 år sedan. En evighet om man tänker efter, men lika roligt om inte ännu roligare! Inte visste jag för 13 år sedan, hur min blogg skulle gestalta sig. Trodde att jag skulle skriva små notiser och att det skulle bli en hobby en tid. Några notiser blev det inte. Inte heller några avhandlingar eller rapporter.På tal om att skriva långt, kan jag nog erkänna att jag tycker bäst om att beskriva känslor. I de inläggen känner jag mig säker och trygg. Det där att jag trodde att jag skulle hålla på en tid, har visat sig vara galet för här sitter jag 13 år senare. Att jag inte hinner med att skriva varje dag beror på att min vardag ser ut som den gör och att jag numera har läkarbesök, provtagningar att ta hänsyn till, men viljan hos mig finns om inte ännu starkare än i början.

Jag skiljer också tydligt mellan personligt och privat. Det må vara en konst att kunna skriva personligt och fånga ens läsares intresse utan att bli för privat. Att jag är funktionshindrad vill jag inte ska vara det centrala i bloggen, men det måste ju skymta förbi då och då. Annars vore det inte jag!

Ibland måste vi människor har en plats där vi kan andas och ta kraft. För mig är just bloggen en sådan plats. Där får jag vara alldeles själv med mina tankar och funderingar. Ibland tänker jag vilken tur jag har som kan använda min högra arm eller hand. Jag är så orolig att jag ska skada den armen/handen, för den är ju mitt liv, min självständighet i måltider, att kunna köra min permobil att peka på min bokstavstavla och så givetsvis att kunna blogga. (Vid provtagningarna nekar jag alltid när de vill sticka i handen. Jag är nämligen svårstucken. Mina kärl försvinner så fort en nål närmar sig). Tycker att det är viktigt att få chans till att få vara i fred under en del av min vardag. Under den senaste tiden har den nya tekniken hjälpt mig att hitta guldkorn, Sådana är till exempelvis Bookbeat.

Min blogg är som ni vet ingen dagbok. Den är ett sätt att lära känna mig, hur jag är som person. vad jag gillar här i livet. Jag skriver med gläjde om livets njutningar, film, böcker och kropp och själ.Hoppas ni läsare gillar de här kategorierna också.

Till sist vill jag tacka er som följer mig och hoppas ni går in hos mig även i fortsättningen. Utan er ingen blogg det är så det är. Som jag sade alldeles nyss:Jag brinner för mitt skrivande, det är som ett gift för mig som jag måste ha för att må bra. Det är min förhoppning att jag kan utföra den här konsten att skriva länge länge än och att ni följer mig. Tack för att ni tar tid att läsa min sida, det betyder gränslöst mycket!

/EC